Tenngjutaregården

 Tenngjutaregården låg från början på Drottninggatan 76 och gården byggdes på 1780 -talet. Gården användes främst som bostadshus men har även haft verkstäder för olika hantverkare. Den förste kände ägaren till huset var rådmannen Johan Broms. Den förste som man vet bodde där var postinspektören Lundman som bodde där 1790 till 1791.

 

 

 

 

 

 

 

Som man kanske hör på namnet så bodde och verkade det tenngjutare på gården. Den köptes nämligen upp 1830 av den kände tenngjutaren Gustaf Wilhelm Lindberg. Han bodde i gården i hela 55 år och hade bedrivit sitt hantverk där den mesta av den tiden innan han sålde gården vidare till Örebro stad 1985. Men under Lindbergs tid som ägare så var gården full av folk och rörelse, hans familj var visserligen liten, han hade en fru och en dotter. Men han hade också alltid tre gesäller i tenngjuteriet. Och flera av hans släktingar kom också dit. Bland dem var hans svärmor prostinnan Katarina Elisabeth Forssberg, änka efter kyrkoherden Forssberg i Kräklinge. Där bodde också en av hans svägerskor, en utfattig änka efter guldsmeden Ekström, tillsammans med sonen Gustaf. Denne Gustaf utbildade sig till Tenngjutare hos Lindberg, han fick senare arbete åt Nobelverkens maskinverkstäder i Ryssland.

 

På gården fanns också många hyresgäster, och det verkar som om den med tiden kom att bli en form av fristad åt fattiga änkor och kvinnor.

 

 

 

 

 

 

 

Förom tenngjutarna så fanns det tidvis andra hantverkare på gården som målaren Johan Whalberg som hade en verkstad men en gesäll och tre lärlingar. Där fanns också två kakelungsmakare, en bokbindare, en linnevävare och en skräddare. Det fanns också andra inneboenden där som hade arbeten runt omkring i staden. Som en handelsexpedit, en poliskonstapel och en hästhandlare.

 

Under den första tiden då Örebro stad ägde huset (innan den flyttade till Wadköping) så bodde det en minst sagt lustig skara i huset, förutom hantverkare, fabriksarbetare och poliskonstaplar bodde där nämligen också musikanter och cirkusartister.

Men man kan än idag också se tecken på att huset har använts som handelsbod. På långsidan av huset som vetter mot Stadsparken kan man se märken efter luckor.

 

Idag finns också en handelsbod i huset, Wadköpings handelsbod den är inredd i gammaldags stil, och dess inredning kommer från Mon i Askers socken. I huset finns också Wadköpings Café och Matsal.

 Tillbaka till Husen.